Nargö

 ö, Russian Civil War (en)

Nargö är en ö i Finska viken utanför Estlands nordkust.[1] Den tillhör Viimsi kommun och Harju län. Ön ligger 20 km nordväst om huvudstaden Tallinn och avskiljs från fastlandet av Tallinnbukten. Arean är 18,6 kvadratkilometer.

Det estniska namnet Naissaar betyder kvinnoön och det har spekulerats om den motsvarar ön som Adam av Bremen år 1075 benämner Terra Feminarum. Narigeth nämns som hamn mellan Porkala och Karlö i det Danska itinerariet, från mitten av 1200-talet. Ruttens moderna benämning är Kung Valdemars segelled.

År 1850 beboddes ön av 155 personer, efter att ha nykoloniserats hundra år tidigare. Folkökningen var stor detta decennium, ty år 1858 bodde på Nargö 188 invånare, de flesta estlandssvenskar. Åren 1853–1856 uppförde öborna ett nytt kapell, men man tillhörde den svenska församlingen S:t Mikael i Tallinn.

I december 1917 utropade en grupp ryska matroser Nargö till en självstyrande socialistisk rådsrepublik med Stepan Petritjenko som ledare. Redan cirka 10 veckor senare tog tyska styrkor ön i besittning varvid "republiken" upphörde och matroserna flydde till Kronstadt där bland annat Petritjenko kom att spela en viktig roll i Kronstadtupproret.

Befolkningen var fram till första världskriget i huvudsak svenskspråkig, men öns närhet till den estniska huvudstaden gjorde att andelen svenskspråkiga minskade i samband med inflyttning av ester, dock utgjorde man en tredjedel av Nargös befolkning under mellankrigstiden då Estland var självständigt. Våren 1940 evakuerades öborna i samband med att Sovjetunionen militariserade Nargö.

Idag är Nargö ett naturreservat där man inte får uppföra nya byggnader. Man kan göra dagsutflykter till ön.

Ön är sedan 2011 åter indelad i de tre gamla byarna Bakbyn (även Lillbyn och Norrbyn, estniska Tagaküla eller Väikeküla), Storbyn (även Söderbyn, estniska Lõunaküla eller Suurküla), samt Lillängin (Väikeheinamaa).[8] Ut mot det fyrbesatta grundet Revalsten (Tallinna madal) ligger Ragnhildsgrundet (Uusmadal) utanför Nargö.

I öns närhet finns Viimsihalvön (Viimsi poolsaar) och de tidigare Karlsöarna (Paljassaared). Även dessa var förr i tiden bebodda av estlandssvenskar.